Väst måste stå upp för sig – Del 4 (Putins marionetter)

Viktor Orban

Ungerns premiärminister Viktor Orban är den viktigaste strategiska partnern som Putin har på insidan av västvärlden. Orban är premiärministern i ett EU land och har vetorätt i vissa enormt viktiga frågor som rör sanktioner mot Ryssland och stöd till Ukraina.

Viktor Orban har också vetorätt i frågan angående godkännandet av Sveriges ansökan att få bli medlem i Nato. Genom att Ungern är både Natomedlem och medlem i EU så har Ryssland också insyn i säkerhetsrelaterade frågor som diskuterar Nato och EU länder mellan. Det är som att Ryssland ständigt är med som en fluga på väggen på Nato och EU möten.

Det måste vara helt ovärderligt att ha en sådan ”vän”, fast den stora frågan är hur blev Putin och Viktor Orban egentligen vänner? Viktor Orban var i sin tidiga politiska karriär direkt fientlig mot både Ryssland och Putin, men allting förändrades snabbt efter ett möte med Putin och den ryska ledningen i Moskva 2009.

Efter detta möte var Viktor och Putin bästa vänner och när Viktor Orban tog makten i Ungern förändrades Ungerns utrikespolitik i samma riktning. Det är inte för intet det spekuleras om vad den före detta KGB chefen Vladimir Putin kan tänkas ha i sina arkiv som Viktor Orban till vilket pris som helst vill att det stannar kvar i arkiven.

Därför har Ungern under Viktor Orbans ledning bjudit in ryska företag att investera i landet, man har sett till att landet är beroende av Ryssland både vad gäller gas och olja, man importerar även stora mängder av livsmedelsprodukter.

I dag råder ingen tvekan om att Viktor Orban är underställd Putin och agerar till fördel för Rysslands intressen. När EU vill införa sanktioner mot Ryssland efter annekteringen av Krim och andra områden i Ukraina 2014 är förstås Viktor Orban emot och använder all makt han har för att blockera åtgärden.

När Ryssland radar upp trupperna vid Ukrainas gräns 2022, försöker Viktor Orban försäkra alla om att Ryssland absolut inte kommer invadera sitt grannland, han ljuger lika övertygande som Lavrov eller Peskov som likt papegojor framför samma budskap.

Sedan dess har han hållit den ryska linjen hela vägen, det går inte att särskilja Viktor Orbans åsikter kring Ukraina kriget från den officiella ryska hållningen. Han är mer övertygande och pro rysk än den mest entusiastiske RT journalisten när han säger att Ukraina egentligen inte är ett land.

Viktor Orban motsätter sig allt militärt stöd till Ukraina, han motsätter sig allt humanitärt stöd till Ukraina, alla hans uttalanden, alla politiska beslut som Ungern tar går helt i linje med Putins vilja.

EU måste stå upp för sig

Med Viktor Orban har EU släppt in en räv i hönshuset och det blottar också en enorm svaghet i hur hela EU systemet fungerar. Allt Ryssland behöver göra är ett bearbeta ett lands ledare så att ledaren gör landet helt beroende av dem och vips så kontrollerar plötsligt Ryssland hela EU.

Under Vikor Orbans tid vid makten har han med både tålamod och skicklighet monterat ned demokratiska intuitioner. Ungern är inte längre en demokrati och detta faktum borde få EU att agera mycket kraftfullt.

Det finns verktyg att stänga av ett medlemsland som bryter mot demokratiska grundprinciper som EU vilar på.

EUR-Lex – suspension_clause – EN – EUR-Lex (europa.eu)

Detta är något borde använts på Ungern för flera år sedan, men det är aldrig försent att göra rätt, jag tycker EU borde stänga av Ungern tills vidare.

Recep Tayyip Erdoğan

Det har väl inte undgått någon att Erdoğan och Putin är ”vänner”, med reservation för att Erdoğan är en sann opportunist som vill välja sida sent, så ju bättre det går för Ryssland desto mer vän är han.

Det sägs att Putin och Erdoğan blev vänner efter den misslyckades statskuppen mot Erdoğan 2016, ryktet säger att det var Ryssland som mer eller mindre räddade livet på Erdoğan personligen, det kan inte uteslutas att hela hotbilden mot Erdoğan var arrangerad/fabricerad av Rysslands underrättelsetjänst.

Men faktum är att sedan denna kupp är Erdoğan och Putin på väldigt god fot med varandra. Det är förstås en enorm värdefull tillgång för Putin att ha ytterligare en direktkanal in i Nato förutom redan nämnda Ungern.

Turkiet hjälper Putin i den mån de kan, men Erdoğan spelar lite på alla hästar, han går inte all in på Putin, därför kan han ibland ta beslut som faktiskt ligger helt i linje med väst, Putin kan inte vara riktigt säker på vart han har Erdoğan, det kan ingen vara.

Att förhala godkännandet av Sveriges Natoansökan är typexemplet på att aldrig låta ett tillfälle till lite kohandel gå honom förbi. På det viset gör han Putin nöjd, men han kan också se till att få maximal utdelning för Turkiet själva. Han använder godkännandet för att få USA att sälja F16 stridsplan till Turkiet. Han saknar helt skam i kroppen så det är inte alls säkert att önskelistan är uppfylld ännu.

Erdoğan säger att han har lika stort (eller litet) förtroende för Putin som han har för väst. Han vill inte välja sida och det är lite så Turkiet fungerar. Turkiet är inte en del av väst och i den riktning man rör sig är bort från väst, man rör sig istället allt mer mot att bli ett Islamistiskt land som påminner mer om styret i Iran, värt att nämna i sammanhanget är att den stora majoriteten av Turkiets muslimer är sunnimuslimer, i Iran är förhållandet det motsatta, man är till 90–95% shiamuslimer.

Nato måste stå upp för sig

Turkiet är en väldigt viktig Natomedlem, inte bara så att de har en mycket stor och stark militärmakt, de har också med sin Islamska kultur en helt annan möjlighet att påverka länderna i mellanöstern som jag skulle påstå att inga västländer har.

Men det förändrar inte det faktum att om utvecklingen bort från demokratins grundprinciper emot ett fundamentalistiskt Islamistiskt styre fortsätter i Turkiet måste Nato till slut fråga sig om Turkiet har i Nato att göra överhuvudtaget. Låt oss hoppas att vi aldrig hamnar där, att den negativa utvecklingen avstannar och vänder åt andra hållet istället. Det är förstås inte religionen som är problemet, det är likt Ungern den politiska utvecklingen som gör att situationen till slut kan bli ohållbar.

Turbulent tid i Nato: Nu sätter Jens Stoltenberg ner foten (msn.com)

Aleksandr Lukasjenko

Historiskt sett har Putin och Lukasjenko haft en lite svajig relation, Putin var viktig för Lukasjenko i hans tidiga karriär som ledare för det som på den tiden hette Vitryssland. Ryssland erbjöd ekonomiskt stöd samt billig olja och gas i utbyte mot inflytande. Men relationen har varit spänd då Lukasjenko försökt bevara Belarus självständighet och suveränitet.

Men sedan massprotesterna i Belarus då Putin mer eller mindre räddade Lukasjenko kvar vid makten har ambitionen att bevara Belarus suveränitet fått läggas åt sidan. Priset för att räddas var att offra landets självständighet, allt som fattas egentligen är att landet officiellt ansluter sig till Ryssland och blir en ny provins i det nya Storryssland om Putin håller på att skapa.

Ryssland använder Belarusiskt territorium precis som det vore sitt eget, de flyttar trupper in och ut ur landet precis som de önskar. De utför attacker mot Ukraina från Belarusiskt territorium, det enda som Putin hittills inte förmått Lukasjenko att göra är att beordra den Belarusiska armen att gå in i grannlandet Ukraina som man innan kriget hade vänskapliga band med.

Däremot har Ryssland valt att placera kärnvapen i Belarus, något som Lukasjenko verkar vara mycket stolt över, jag finner det lite besynnerligt då Putin givetvis är den som har kontroll på avtryckaren. Men kanske är Lukasjenko lite stolt över den tillit som Putin visar för honom.

Lukasjenko kom till Putins hjälp under midsommarkuppen förra året (2023) då den forne Putin kocken Prigozhin försökte sig på en statskupp. Putin gömde sig i en bunker någonstans medans Lukasjenko skötte förhandlingarna med Prigozhin och övertygade honom att avbryta statskuppen.

Så de har bägge räddat varandras jobb kan man säga, vilket har stärkt banden dem emellan får man anta.

Väst får inte glömma Belarus

Med tanke på kriget som pågår i grannlandet Ukraina har det tyvärr blivit så att väst i stort sett glömt bort Belarus och frihetskampen som ständigt pågår. Med hjälp av Ryssland så krossades massupproren i Belarus och sedan dess har klimatet blivit mycket hårdare, nya lagar har stiftats för att förhindra att liknande protester sker igen. Man har arresterat och fängslat mängder av oppositionsledare, aktivister och demonstranter. Ännu hårdare begränsningar av yttrandefrihet har införts och eventuella protester slås ned med brutalt våld.

Bashar al-Assad

Under den kalla kriget hade Sovjetunionen nära relationer med Syrien och de två länderna hade en allians. Sovjetunionen hade nära militära samarbeten och vapenhandel med Syrien. När Vladimir Putin kom till makten i Ryssland år 2000 fortsatte de militära och ekonomiska förbindelserna mellan Ryssland och Syrien. Det fanns en viss paus i relationen efter det ryska tillbakadragandet från Afghanistan på 1980-talet, men Putin återupplivade samarbetet med Syrien när han blev president.

Men den riktigt stora vänskapen mellan Bashar al-Assad och Putin uppstod under inbördeskriget i Syrien som startade 2011. Putin stöttade sin gode vän Bashar al-Assad och 2015 inledde Ryssland en militär intervention i Syrien på begäran av Bashar al-Assad. Den ryska militära närvaron och stödet från Putin har varit avgörande för att Assad har kunnat överleva och behålla makten i Syrien.

Massmigration som vapen

Det finns flera strategiska skäl till att Putin hjälpte Bashar al-Assad, gammal kärlek rostar aldrig, man vill ha militär närvaro i mellanöstern, både till sjöss i luften och på land. Det har man fått med den militära interventionen i Syrien. Men man har också sett till att driva miljontals människor på flykt mot Europa.

Det är nog ingen tvekan att det varit med avsikt för man vet att Europa kommer destabiliseras av en massmigration av människor med så helt motsatta värderingar, med ett nästan hatiskt förhållande till värderingar som råder i väst. Att använda migranter som vapen är något Ryssland återigen visade prov på alldeles nyligen då man med busslast efter busslast flyttade migranter till Finska gränsövergångar för att de därifrån skulle kunna ta sig in i Finland och EU. Finland valde då att stänga alla gränsövergångar till Ryssland som svar.

Vad kan väst göra?

Situationen i Syrien är mycket komplex, sedan inbördeskriget och den ryska militära interventionen i Syrien är det i stort sett ett laglöst område, där miliser av olika slag opererar. Strider pågår fortfarande med externa aktörer som Ryssland, Iran, Hizbollah, Israel, Turkiet, USA, Israel, kurdisk guerilla och IS (Islamska staten) strider i olika delar av landet.

USA:s intresse har främst varit att bekämpa IS och det har man gjort framgångsrikt, utöver är det otroligt svårt att veta vad väst kan göra i landet. Det väst får fokusera på är humanitär hjälp, diplomati, sanktioner och försätta förhindra Islamistisk extremism om Islamiska staten får fäste igen.

Ramzan Kadyrov

Med tanke på de blodiga krigen mellan Ryssland och Tjetjenien är det mycket märkligt hur Putin lyckats ha skapat sig en så lojal och trogen vän i form av Tjetjeniens nuvarande envåldshärskare Ramzan Kadyrov, det skall tilläggas att Tjetjenien är en provins i Ryssland inte ett suveränt land även om man ibland kan få den uppfattningen så som Kadyrov uppträder.

Putin tillträdde som president under samma tidsperiod som det andra inbördeskriget mellan Tjetjenien och Ryssland avslutades och det första Putin gjorde vara att stötta Ramzan Kadyrovs far Akhmad Kadyrov en avhoppad separatistledare som övergick till den ryska sidan under första inbördeskriget. Putin såg till att Akhmad Kadyrov blev president i Tjetjenien provinsen.

2004 mördades Akhmad Kadyrov i ett terrordåd av tjetjenska separatister och här har vi nog en stor del av förklaringen till att hans son Ramzan Kadyrov föredrar Putin, då han var ”vän” med hans far och hans ”egna” mördade pappan.

Putins bearbetning av Ramzan Kadyrov är väldigt likt hur han gjort med t ex. Belarus president Lukasjenko, med ekonomiskt och politiskt stöd har Putin sett till att Ramzan Kadyrov tillskansat sig full kontroll över Tjetjenien. Kadyrov har gets en viss autonomi och handlingsfrihet att bygga upp en egen paramilitära styrka som övertid växt sig ganska stor.

Den fungerar som Kadyrovs egna privata arme, som har visat sin lojalitet mot Putin i Ukraina kriget och inte minst under midsommarkuppen 2023 då Kadyrovs arme var den enda arme som tog sig till Moskva för Putins förvar när Prigozhin egna privata arme befann sig bara 20 mil därifrån.

Patriark Kirill av Moskva

Patriark Kirill av Moskva är överhuvudet för den Rysk-ortodoxa kyrkan, en av de största ortodoxa kyrkorna i världen. Hans fullständiga titel är ”Hans Helighet Patriark Kirill av Moskva och hela Ryssland”. Han tillträdde denna position 2009, efter patriark Alexys II:s bortgång.

Relationen mellan Ryssland/Sovjet och den Rysk-ortodoxa kyrkan är mycket komplex, under Sovjettiden förföljdes och mördades massor av Rysk-ortodoxa präster, nunnor och munkar, kyrkor och kloster förstördes. Det var inte förens Michail Gorbatjov kom till makten under 1980 talet som statens fientliga inställning till religion överhuvudtaget avtog som relationen förbättrades.

Putin och Kirill behöver varandra

Putin och Kirill förstår varandra väldigt väl, de tillhör samma generation och de är båda utpräglade maktmänniskor och förstår maktens språk. Sedan Sovjetunionen föll samman försvann också dess ideologiska grundvalar, Sovjet var kommunistiskt och det var den idelogin som mer eller mindre skapade Sovjets identitet.

Ryssland är inte kommunistiskt, Putin har ingen uttalad politisk ideologi på det sättet, han har upprepade gånger sagt att han saknar sitt Sovjet men inget tyder på att det är Kommunismen han saknar.

Putin börjar istället blicka långt bakåt i historien, det han saknar är någon form av rysk identitet för att upprätta sitt nya rike han brukar tala om som Storryssland. Det är just här som Patriark Kirill av Moskva kommer in i bilden. Med hans stöd och hela den Rysk-ortodoxa kyrkan bakom sig kan han bygga upp sitt nya Ryssland med stolta ryska traditioner och ortodoxa ideal.

Tillsammans har man ett strategiskt samarbete för att legitimera Putins politik i alla frågor som rör nationell identitet och kulturella värderingar. För Kirill, har ett nära förhållande till staten gett kyrkan ökat inflytande och resurser. Det är en win win situation och för Patriark Kirill av Moskva är det på intet sätt något nytt då han tidigare har arbetat för den Sovjetiska underrättelstjänsten.

Patriark Kirill av Moskva stöttar helhjärtat Putins militära operation i Ukraina.

Yevgeny Prigozhin

Wagners talesperson Yevgeny Prigozhin var tillsammans med hela PMC Wagner Group en viktig alierad med Putin. Yevgeny Prigozhin hamnade på kollisionskurs med Putin och försökte till och med genomföra en stadskupp under midsommarhelgen 2023. Han övertalades av Belarus president Lukasjenko att avbryta den och blev några månader senare mördad tillsammans med ledningen för hela PMC Wagner Group då deras plan sprängdes i luften ett par mil utanför Moskva på väg till Sankt Petersburg.

Jag har tidigare bloggat om Yevgeny Prigozhin och hans historia, den finns att läsa här:

Vem är Yevgeny Prigozhin?

Tidigare avsnitt i blogg serien!

Väst måste stå upp för sig – del 1 (Ondskans axelmakter)

Väst måste stå upp för sig – del 2 (Konflikterna med våra värderingar)

Väst måste stå upp för sig – Del 3 (De oundvikliga konflikterna)