Starten
Kommer till starten som är Östermalms IP bakom Stockholm stadion, lätt nervös en aning kissnödig.Hinner inte gå på toa det är enorma köer till dem (bra start). Hur som helst placerar mig i startfållan för min startgrupp som är startgrupp E. Det är varmt så alla försöker placera sig i den skugga som ändå finns i den avgränsade zonen. Jag lyckas med detta. 14.00 drar de första löparna iväg, vi lunkar på framåt och kommer inte iväg förrens 6-7 minuter senare, redan här känner jag att jag inte kommer kunna hänga på de Kenyanska löparna längst fram
0-5 km 0.35.30 (35.30) 7.05/km Position:11011
Iväg då kaknästornet skall rundas under denna sträcka, jag känner inte någon direkt glädje som jag brukar göra annars när jag springer tävlingar. Men vem kan klandra mig? Tänker er själva ni har sprungit 5 km det är “bara” dryga 37 km kvar, det är 29 grader i skuggan.
5-10 km 1.11.13(35.42) 7.08/km Position 11049
In i centrala Stockholm via strandvägen och gamla stan, jag lunkar på i ett hyggligt tempo allt känns ganska bra, stämmningen bland oss löpare är bra, folk småpratar och skrattar. Jag är noga med att alltid dricka sportdryck, alltid blöta huvudet och kepsen vid alla vätskekontroller. Jag äter allt som erbjuds vilket under loppets gång är druvsocker, godis, bananer och saltgurka. Om det finns duchar springar jag igenom dem.
10-15 km 1.48.03(36.50) 7.22/km Position 10959
Små pratar lite med en löpare som sprungit många marathon tidigare han håller ett 4.40 tempo vilket då verkar rimligt även för mig, tänker inte så mycket bara avvaktar. Loppet startar ju egentligen inte förrens andra varvet. Att ta sig över västerbron på varv 1 är inga problem.
15-20 km 2.25.11(37.08) 7.25/km Position 10859
Nu springer man igenom city, jag funderar på hur jäkla trött jag kommer vara nästa gång jag passerar här. Vid järnvägsstationen när det är ca 4-5 km kvar passerar årets vinnare mig. Det går enormt fort, alla löpare applåderar honom grymt imponerade. Utefter denna sträcka får man höra en del roliga kommentarer från publiken. Jag gör första varvet på tiden 2.33.17
20-25 km 3.03.06 7.38/km Position 10529
När jag springer ut på det andra varvet är jag på helt oprövad mark för min del jag har aldrig sprungit längre än 21,2 km. Det känns riktigt bra andra varvet är lite annorlunda man genar över gärdet och sedan rundar man djurgården. Jag passar på att pissa i en skogsdunge, eftersom jag aldrig han med det före starten, det är köer vid alla uppställda toaletter.
25-30 km 3.40.41(37.34) 7.30/km Position 10226
Större delen av denna sträcka är på djurgården, det känns fortfarande ganska bra benen är lite stumma dock det börjar göra lite ont. Framförallt börjar man fundera mycket, jag har snart sprungit fyra timmar och här ändå en lång bit kvar. Moralen sjunker.
30-35 km 4.23.17(42.36) 8.31/km Position 10115
Aj aj aj, nu gör det ont i benen och ryggen. Dessa 5 km är de långsammaste för mig i detta Marathon ändå avancerar jag framåt i resultatlistan med över hundra placeringar, under denna sträcka är det många som bryter eller börjar att gå. Själv går jag över Västerbron för att samla krafter för den sista biten. När man passerat bron har man sprungit 34 km “bara” 8 kvar. Under första varvet var det muntert och skämtsam stämning men nu är det tyst som i graven alla kämpar på för att stå emot smärtan, ingen vill bryta nu.
35-40 km 5.04.06 (40.48) 8.09/km Position 10014
När man passerat 35 börjar man inse att man skall klara detta, men samtidigt är det lite för långt kvar för att det skall kännas riktigt bra. Sträckan 35-37 km går ruskigt sakta jag går upp för en backe, när jag springer så springer jag i gå fart. Hjärnan spökar med mig det tar en bra stund innan jag börjar inse att något är fel med min löpning. Efter 37 km börjar jag återigen springa och upptäcker lyckligt att det inte är jobbigare att springa lite fortare än att springa i gå tempo. Jag får till slut upp farten snart är det äntligen över.
42 195 meter 5.20.52 (7.38/km) Position 9984
Känslan när man ser Stockholm stadion är obeskrivlig, jag börjar nästan gråta men måste skärpa mig, det är svårt att andas med gråten i halsen, om läkarna får se mig så här kanske de tvingar mig att bryta. När jag springer in igenom porten till stadion är jag så otroligt nöjd. JAG HAR KLARAT DET!!!!
Men ändå för trött för att göra sig besväret med några större gester, min tanke är “skönt att det är över men aldrig mer, aldrig”.
Man skall aldrig säga aldrig